KÄNSLA

Jag har ett starkt band till musik jag gillar, hade jag kunnat sjunga tror jag inte att jag hade gjort så mycket mer än att bara sitta med en gitarr, papper och penna och bara skrivit och sjungt! Spelat in låtar, dansat och allt där till. Få ut alla känslor den vägen.

Just nu lyssnar jag på Melissa Horn som är otroligt bra! Jag gillar väldigt mycket musik och är inte kräsen, men dansband och riktig hårdrock klarar jag inte av.

Och jag får ofta en känsla till musiken, som säkert alla får, borde få om man gillar musiken. Jag får alltid kännslor och minnen till olika låtar och just nu fick jag en.

Ja vet när vi bodde i vår lägenhet i Haga, jag och pappa, i en stor, stor 3a men jätte högt i tak och i mitt rum va de stora portdörrar med guldiga handtag som en etta så stort va de, precis som jag älskar, ja jag bodde faktiskt som en liten prinsessa, faktiskt så hade jag en stor himmelsäng och massa fönster. Men då visste jag aldrig hur bra jag faktiskt hade de. De är sånt man ser när man inte har de kvar längre.

Jag och pappa kunde ha våra riktiga fajter, jag kunde bli så arg och bara smälla ihop dessa portdörrar till mitt rum så att dom nästan gick sönder, jag va inne i en väldigt kännslig period just då jag va ute och sprang varje dag runt hela stan, i vilket väder de än va! Bara sprang, sprang och sprang med högsta volym på Idopen! Jag kan inte vart lätt att bo med då!

Men sen fans de stunder som jag bara vill uppleva igen, den lägenheten va den mysigaste och finaste lägenheten jag någonsin vart i och vi hade/har ett väldigt bra Bose högtalar system hemma som förmedlar musik mycket bättre än många andra högtalare och både jag och pappa älskar att lyssna på hög musik jämt, när man lagar mat, tvättar, läser, städar, duschar ja, vad som... Och ända sen barnsben har jag alltid älskat musik, pappa lyssna på allt från Bruce Springsteen, Moneybrother till Melissa Horn och väldigt mycket mer. Och jag gillade nästan allt jag med.

När man kom hem på eftermiddagen på vintern när de va mörkt och kallt ute, de va levande ljus i lägenheten och vi laga Spaghetti och köttfärsås som va pappas specialitet och hade på hög musik, och jag stod och kolla ut genom fönstret, såg spårvagnarna åka förbi och alla stressade människor som inte ville få snö på sig. Jag gick och la mig på rygg på vår mysiga filt framför brasan i den fina kakelugnen. De va så fruktansvärt mysigt, livskalitet!! Ingen tv, inga data man bara va, i nuet! Tänkte, umgicks, pratade, skrattade man delade livet varje dag!

De är så jag vill leva mitt liv, med livskvalitet, lyssna på hög musik när man lagar mat, ha levande ljus och låta middagen va fokusen på vardagen, låta den ta tid, sitta ner, prata, skratta i timmar, kanske spela kort eller ett spel eller bara ligga framför brasan på en gosig filt med ett glas vin. Inte tänka va som kommer härnäst utan bara ta vara på de lilla i livet som kan ge så mycket.

Och försöker fortfarande lära mig att de är så viktigt, även om de är så svårt och så lätt att glömma och strunta i. Men man vet aldrig när de man har bara en dag kan försvinna. Och man måste ta sig tid till dem man älskar, för vad skulle man göra utan dom.

Jag är så djup ibland, men de är så viktigt och hoppas att jag kan förmedla något bra till er och att ni också tar vara på dem ni älskar!

I know I´m worthless on this!

Men varför jag skapade min blogg, va för att jag ville få ut mina tankar om saker och känslor genom att skriva de här och annat ytligt om min vardag och outfits!!


Och nu känner jag att jag måste få säga en sak som gör mig så J****VLA förbannad!!!! och har alltid gjort och kommer alltid att göra!!!

De är när man ser någon på stan som ser annourlunda ut, som kanske har brännskador i hela aniktet, sitter i rullstol eller bara har något som är lite mer annourlunda från de flesta andra. Som egentligen inte borde vara anourlunda men som vissa folk bara gör till en stor grej.

Idag när vi vart och käkat massa god mat på Joe Farellis hos syster! Så stod jag och söta Saga utanför och vänta på dom andra sniglarna. Då gick de förbi två killar i kanske 25 års åldern, där den ena killens fot pekade lite innåt vilket gjorde att han gick ojämt. Och när killarna gått förbi oss och jag står och kollar åt de hållet som killarna går åt, möter dom två andra killar i kanske 15 års ålder. Småkillarna ser att han går annourlunda och stirrar på han och sen kollar på varandra och skrattar lite lätt. Va kan de bero på tro!!! Jo deras sjuka osäkerhet som måste gå ut på andras bekostnad genom att verka coola och skratta istället för att lotsas som ingenting.

Tror dom att han valt att födas så.. Nej och tror dom inte han lider tillräcklig mycket och säkert tänker på de varje dag och kanske mår piss över de. Eller förhoppningsvis inte, förhoppningsvis lever han precis som alla andra och tänker inte ett dugg på de, bara osäkra människor som inte vet hur man beter sig gör de.

Och då kasnke ni tänker men dom är bara 15 år och vet inte bätttre, JO de vet man, har man lärt sig att inte kolla konstigt på folk med annourlunda utseende eller har man lite empati för andra männikor så skrattar man inte bakom folks rygg!

De är de första jag ska lära mina barn att alla ser olika ut men inte fan behöver dom va födda utan känslor för de.

Kan säga att dessa kännslor stärktes precis efter operatationen när jag va tvungen att gå utanför dörren och såg ut som en svullen fotboll i ansiktet, folk glodde! folk sluta inte titta och jag blev bara så sjukt ledsen! Tyckte inte synd om mig själv just då eller kanske lite men tänkte mer på alla andra som lever med nåt annourlunda och får stå ut med sånna blickar varje dag!

Vilket helvete!

Nu är vi påväg till Ullared med Patricks mani och Elin, ska bli kul faktiskt! :)