Eller kanske är de en gåva?
Jag vet inte, men de känns som jag skulle uppskatta allt i livet mycket mer nu efter det jag går igenom.
Att man är frisk i övrigt och kan gå och prata och höra vad folk säger.
Alla kanske borde göra en sån här grej för att förstå hur mycket alla små saker i livet betyder egentligen.
Alltså en sån sak som att gå och handla bara, köra bil till och med. Körde precis Emma till hennes nya jobb och det känns som folk kollar på en länge och lite fundersamt eller så inbillar jag mig men folk tycker nog jag ser konstig ut. De är inte konstigt om dom tycker de för jag gör ju de för tillfället. Men de är inte kul för mig, jag vill ju göra allt som alla andra, men kan inte just nu, om jag inte vills stå ut med konstiga blickar vart jag än går. Jag hade säkert också kollat lite extra på mig själv just nu, jag har ju blivit van vid detta lagret.
Men men det ska bli så sköööööööööööönt när svullnaden går ner och gummibanden är borta! När jag kan gå och handla, fika, äta, festa, köpa julklapparna som jag inte hunnit eller kan nu, gå på bio, ja allt som jag inte kan nu!!
Det finns nog bara ett ord som beskriver min sitts nu, FRUSTRERANDE!!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar