Jag måste bara få skriva lite om mina känslor just nu.
Kollar på ett pogram om en tjej som blev påkörd av en båt, hon fick ligga i resperator i flera veckor, när hon vakna kunde hon inte prata eller skriva.
Hennes familj fick avlösa varandra på sjukhuset, tänk bara familjen, att leva i ovissheten om hon kommer överleva ens. Ingen kan nog ens tänka sig in i de hur man än försöker.
De jag vill säga är hur viktigt de är att man tar vara på varandra, på dom man älskar, familj, vänner och alla som betyder nåt för dig. Du vet aldrig hur länge de varar, de är lätt att man fastnar i vardagsmönstret, lever för de man ska göra hela tiden, stressar genom allt och inte riktigt tar vara på dagen.
De krävs att man stannar upp ibland, ge varandra en lång kram, fråga hur mår du? Vara glada och positiva mot varandra och tro på varandra. De är såå viktigt, mycket viktigare än man tror. För va skulle hända om man förlorar allt? Man vet inte vad man har för ens man förlorar de.
Jag ville bara säga de, för man glömmer lätt av de!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar