Fika på ton ton

Börjar leva igen

Nu har jag börjat leva lite igen, igår va vi hemma hos Erika och Arthur där Anderas och hans tjej Rebecka va också vi kollade på Idol finalen. Kunde ju inte prata, kändes väldigt skumt, ville säga saker hela tiden men kunde ju inte haha, förstår ni min sitts? Dock ser jag fortfarande inte ut som jag brukar, men svullnaden har gått ner betydligt mer än dom första dagarna. Och dessutom sminkade jag mig för första gången och det gjorde sitt kan jag säga. Såg mycket piggare och fräschare ut!

Men de kändes bra, att komma ut och träffa folk, de blir ju faktiskt bättre för varje dag. Nu är det bara min hunger som är jobbig och suget efter ALLT! Jag hoppas verkligen jag kan äta annat än flytande efter tandläkarn på tisdag.

Jag har redan gått ner 6 kilo!! De är helt sjukt....

Idag ska vi nog gå på stan tror vi, köpa lite julklappar kanske, så himla synd att jag inte kan fika bara, älskar att gå på stan och julhandla och sen avsluta med en mysig fika. Jag får väl ta med mitt sugrör! :)

Förövrigt är jag väldigt stolt över mig själv, att jag försöker så gott jag kan hela tiden, försöker hålla humöret uppe trotts min hunger och eneri på noll. Att jag ändå tar mig ut och försöker hitta lösningar så jag kan leva lite grann under väntan... Bara 3 dagar kvar nu! Då vill jag ha goda nyheter! Annars kraschar jag.

PUSS VÄNNER!

I´M IN HELL

Eller kanske är de en gåva?

Jag vet inte, men de känns som jag skulle uppskatta allt i livet mycket mer nu efter det jag går igenom.
Att man är frisk i övrigt och kan gå och prata och höra vad folk säger.
Alla kanske borde göra en sån här grej för att förstå hur mycket alla små saker i livet betyder egentligen.

Alltså en sån sak som att gå och handla bara, köra bil till och med. Körde precis Emma till hennes nya jobb och det känns som folk kollar på en länge och lite fundersamt eller så inbillar jag mig men folk tycker nog jag ser konstig ut. De är inte konstigt om dom tycker de för jag gör ju de för tillfället. Men de är inte kul för mig, jag vill ju göra allt som alla andra, men kan inte just nu, om jag inte vills stå ut med konstiga blickar vart jag än går. Jag hade säkert också kollat lite extra på mig själv just nu, jag har ju blivit van vid detta lagret.

Men men det ska bli så sköööööööööööönt när svullnaden går ner och gummibanden är borta! När jag kan gå och handla, fika, äta, festa, köpa julklapparna som jag inte hunnit eller kan nu, gå på bio, ja allt som jag inte kan nu!!

Det finns nog bara ett ord som beskriver min sitts nu, FRUSTRERANDE!!!!!!

God morgon

Är nu hemma hos min pappa och latar mig 8onde dagen nu, har fortfarande inte ätit, är hungirg och sugen på allt.
De känns aningen bättre allting, inte mycket men lite, ibland mer ibland mindre bra.

Igår va jag på ganska bra humör, jag såg ett slut på det hela och att det faktiskt inte är så lång tid kvar till det är över troligtvis.

Men idag har jag fått tillbaka den andra känslan lite, det är fredag idag och jag ska till tandläkarn på tisdag, inte så långt kvar, men de som går och tynger mig är att av någon anledning går jag alltid där ifrån med negativ energi för det känns som jag alltid får dåliga nyheter. Jag går oftast dit glad, för de känns som varje gång jag går dit kommer jag ett steg närmare målet men efter varje gång jag vart där så är de alltid något annat som måste göras innan man kan börja med de ena och så är de de andra...
Och det är ju inte direkt så att jag bara kan nej vi hoppar över de, jag vill inte. Då går de ju inte att slutföra allt vi påbörjat. Sså jag får bara sitta där och se glad ut och genomgå alla dessa konstiga grejer med min min. Jag är så sjuuuuuuuuuk trött på detta så jag tror inte ni förstår.
Frågan är om det är värt det, så långt tänker jag! Helt ärligt om jag visste hur mycket tid och smärta jag lagt ner på detta så hade jag nog valt allt leva med mitt tidigare leende som inte va så tokigt de heller.

På ett sätt är jag glad att jag får chansen att fixa till något som jag egentligen led av lite grann och som går att få bättre. Det är klart att de är kul att ha ett fint leende med raka tänder och fina käkben som ska bli resultatet.
Att jag får göra allt detta helt gratis. De är ju verkligen great om man tänker så, i USA hade de nog inte vart så billigt..
Men samtidigt tycker jag de är charmigt med lite sne tänder, de är ju en personlighet. Nu har jag ju påbörjat hela prosseduren så det är klart att jag måste avsluta det också när jag ändå är så nära målet som jag är.

Tänkte berätta för er vad jag gått igenom de senaste, ja, tre, fyra åren kanske.

• Börja med att jag fick dra ut kanske 3 tänder, vilket inte va en hit kan jag säga, om jag inte minns fel fick jag en liten infektion i hålen som va tomma.

• Sen fick jag ha en stor platta i munnen som satt i gomen, rakt över mellan övertänderna. Så jag kunde liksom inte ta upp tungan i gomen för den stora plattan va ivägen. Den plattan skulle jag skruva på lite varje dag, vilket gjorde att min gom knäcktes och blev större, så jag fick glögg mellan fram tänderna, inte så liten sådan heller. Detta låter kanske helt sjukt men de gjorde inte så ont som de låter. Det skulle jag göra för att jag hade för trång gom.

• Sen hade jag fyra visdomständer som jag inte skulle ha där. Så jag fick göra en operation och ta bort alla fyra. Då va jag lika svullen som jag är nu, alltså jätte svullen, som en hamster. De va jag i kanske två veckor, så har gått igenom ungefär samma sak, fast detta är 100 värre, eftersom jag inte kan äta eller prata. Men det är jag glad att jag gjorde eftersom jag hade fyra visdomständer så kan dom växa ut när som helst och det gör tydligen väldigt ont. Då känns de bra att dem inte kan växa ut på mig, eftersom man ändå inte behöver dom.

• Inte nog med en sån operation med så mycket svullnad och isolering hemma som nu, så åkte jag till norge och praktiserade på ett hotell, där nere får jag ont i munnen och sen när jag kommer hem till sverige kollar jag upp felet och har då fått infektion i detta. Jag minns de gladklart, jag kom in till tandläkarn och han såg denna infektionen och bara. Den måste bort! SÅ han tog fram en kniv och skärde bort en typ varkula. De va skräk så jag vet inte vad.

• Så, NU efter allt detta, va de dags för tandställning. Dit har jag gått tusen gånger känns de som, spänt och fixat hit och dit. Det har inte vart jobbigt så, förutom att ha själva tandställningen som inte är så vacket direkt. De har vart jobbigt stundtals, mer eller mindre. Men på nåt sätt har jag alltid tänkt äh skit samma, jag kommer ha ett fint leende sen. Så de har hela tiden funkat. Har dock vart lite jobbigt att gå på anstälnings interjuver och sånt. På nått sätt har de känns fel att ha den där då. Men de är de minsta jobbiga just nu....

• Nu är jag här, den 3 december va de dags för operation igen! EN STOR OPERATION. Större än jag anan själv. Då sågades de och borrades i min mun i 7 timmar! De tog längre tid än de skulle göra, tror de skulle ta 4, 5 timmar egentligen. Då flyttade dom fram min underkäke, flyttade ner överläppen så man inte ska se så mycket tänder när jag har öppen mun. Vilket också gjorde att min näsa blev lite bredare än innan, men de gjorde inte så mycket eftersom jag hade väldigt smal näsa innan.

• Så här är jag nu, efter operationen va dom jätte nöjda sa dom, men efter helgen som va så tyckte dom att musklerna försöker arbeta sig bakåt igen, så därför måste jag ha gummiband i munnen som håller allt på rätt plats nu i början, så jag inte ska bita fel i framtiden och få problem sen. Det är tydligen väldigt vanligt efter en sån operation att man får ha gummiband och det är till och med folk som fått ha de i 6 veckor. Vilket jag inte kan förstå, hur överlevde dom? Idag är det en vecka och en dag sen jag gjorde min operation, det blir sakta med säkert bättre, jag är fortfarande svullen och har blåmärken på halsen, är mer svullen på ena sidan. Jag ser rolig ut, som ett monster! eftersom jag inte kan stänga munnen utan ansträngning så ser man gummibanden väldigt väl, så jag ser ut som någon i nån skräkfilm. Efter varje dag som går blir jag glad, för jag tänker att svullnaden går ner mer och mer hoppas jag, även om de går sakta. Jag jag hoppas, hoppas verkligen att jag får så lite gummiband så de inte blir jobbigt så jag kan äta emellan åt och prata så folk hör vad jag säger.

Nu önskar jag inget mer än att allt ska gå min väg, utan infektioner eller konstigheter. Svullnaden går ner, jag ser normal ut igen, kan börja prata normal och äta normal igen! Åååh va glad jag blir när de är så. Känns som jag skulle kunna ha min tandställning ett år till bara jag blir av med detta elende.

Nu är det helg, får se vad som händer. Kanske ska hem till några och kolla på Idol, vill egentligen inte visa mig men känns ändå som jag måste göra nåt innan jag deppar ner mig helt här. Jag ser ju inte ut så här vanligtvis och de vet ju dom också.

Nu ska jag kolla på tv! JIPPPPIIII va skoj man kan ha!!!!!

Förlåt bloggläsare!

Förlåt mina bloggläsare för min urtråkiga blogg just nu!

Bara massa text om mitt gnällande, hoppas ni står ut en liten tid till :)

Ska försöka ta bilder ändå, men de är lite mycket just nu. De händer grejer hela tiden, avgörande grejer för framtiden som vi måste ta tag i. Så de är mycket i huvudet, fast jag egentligen inte kan göra så mycket just nu.

Kom just på att jag kan dricka mjölk ju. De va gott, annan smak än vatten och smaksatta drinkar eller morotsjuicer... haha.. shit kan inte detta bara va över??
SNÄLLA

GE MIG MAT!

Nu har de gått en vecka och jag har inte ätit någonting!

De enda som jag får i mig är flytande, vilket innebär, typ små juicer, proteinshakar och vatten plus mina mediciner, de är vad hela jag består av just nu..

Jag är så sugen på ALLT! främst kött men till och med knäckebröd är jag sugen på, precis allt.

Jag kommer inte kunna äta något tills på tisdag nästa vecka, fast då är de inte ens säkert att jag kommer kunna äta då heller, det beror på hur de ser ut då. Men förhoppningsvis kommer jag inte behöva ha lika många gummiband i munnen. Så att jag i alla fall kan ta av och på dom.

Undra hur jag kommer se ut när allt blir som vanligt igen. Har redan tappat vikt och mer kommer jag tappa antar jag...

De är verkligen upp och ner hela tiden, i någon minut ser jag hopp att ja men snart, inte långt kvar nu, sen nästa minut bara, nej, det kommer aldrig att bli bra. Då känns de som jag aldrig kommer att kunna, se normal ut eller äta igen.

MEN JAG KÄMPAR!!!!!

Onsdag

Onsdag idag, jag hurrar för varje dag som går.
Känner mig jätte deppig idag, kände de redan när jag vakna, konstigt att man vaknar med en sån känsla.

Har fått lite ont i halsen, men nu ska jag sluta klaga, jag börjar inbillar jag mig att de är nåt fel. Men de är säkert inte konstigt eftersom jag haft slangar i halsen.


Jag ska till tandläkarn idag och byta mina gummiband, jag ska fråga och be om jag verkligen måste ha dom mer, men de måste jag säkert en vecka till.


Så jag ska väl duscha eller nåt nu och sen ta på mig.

DETTA SUGER!!!! Jag kan inte ens ta hand om mig själv, för jag kan inte ens ringa ett samtal, för ingen hör vad jag säger. Jag är sjukt trött på detta. Vill inte mer............