HEJ!

Har vart med min älskade mamma en stund nu, hon är världens snällaste och omtänksamaste mamma! Och kan stressa sig helt slut för att vara snäll coh fixa saker för andra. Hon ställer alltid upp! även om hon egentligen inte kan så löser hon de nästan alltid, hon tänker aldrig på sig själv först. Vilket jag tycker hon borde göra mer. Helt enkelt världens bästa mamma!!!! älskar dig mamma!

Vi kopierade ett viktigt papper sen va vi på kyrkogården och tände några ljus. De är så ledsamt att vara där och jag tycker så synd om min mamma som inte har någon mamma eller pappa kvar till och med hennes bror gick bort för inte så längesen. Jag blir så ledsen. Tänk så många de är som mår så dåligt över att någon dom älskar inte finns mer, som känner sig tomma och ensama. Tänk dom som inte har så många vänner och kanske ingen familj kvar och inga barn heller. Vem tar han om dom och vem är och hälsar på dom?
Vem ringer dom när dom ska fråga något eller inte vet vad dom ska göra i vissa situationer?

Livet är bra dystert ibland, man får inte tänka så, men när man väl börjat är de svårt att sluta.
Jag tycker så lätt synd om folk och har stor stooooor empati för människor och vill gärna hjälpa folk som mår dåligt, jag kan till och med börja gråta för att en gubbe går ensam och ser ledsen ut, tro mig de har hänt, mer än en gång.
Patrick tror de är något fel på mig. Men när jag va liten va ja oerhört snäll mot allt och alla, ville alla så väl. Kunde aboslut inte göra något dumt som sårade och va alltid väldigt vänlig mot folk redan som liten, vilket kanske är lite ovanligt att man är när man är liten, inte för att man är oartig kanske, men ja va extremt snäll.

Nu har jag väl blivit tuffare och kan säga ifrån och va tyken ibland, vill verkligen inte vara de men ibland styr humöret! Och de vill jag veekligen ändra på. Man ska vara snäll! man vet aldrig va som händer...



Nu ska jag duscha och göra mig klar, sen dra in till stan för att jobba...
Oj lite brottom nu....

Har blivit lite dåligt på bilder kanske, de kommer..