Minuterna går sakta men säkert framåt... Tänk att alltid leva så här isolerad eller bunden.
Min kära mamma har vart här en stund, vi gjorde ett pepparkakshus och hon hjälpte mig och plocka undan lite, blev helt slut bara för de lilla, har inte tagit någon mer tablett idag förutom de jag måste på morgonen, hade tänkt att inte göra de men de kanske är bra ändå så man inte borde gå och har ont ändå.
Tycker bara de är så konstigt att jag är så himla trött och hängning, i och för sig äter jag ju knappt något, men jag dricker ju och proteindrinkar, känns som jag borde få lite energi.
Som sagt, jag längtar och längtar tills detta bara är över!!!! Det är nästan jobbigt hela tiden just nu, sover jag, så sover jag i kanske fem minuter ytligt och vaknar och håller på hela tiden. Men skam den som ger sig, jag klarar det här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar