Usch jag mår inte alls bra, det är så mycket med allt, konstiga val man gör som påverkar. Och det blir ju inte bättre av att jag sitter här helt ensam och deppar, jag får panik!
Jag kan ju inte göra någonting, eftersom ingen hör vad jag säger och jag ser fortfarande inte som vanligt ut. Kan tänka mig att det tar kanske två veckor innan jag ser ut som vanligt. Jag ränkar ner dagarna, varje dag. Det är ju faktiskt snart en vecka sen jag gjorde min operation, på torsdag. Så efter de kanske en vecka till så kan jag börja leva normalt igen. Snälla låt de gå fort.
Vilken jobbigt tid de är just nu! Men de stäker väl en på ett annat sätt tror jag. Allt kan inte vara bra och på topp hela tiden, då blir ju aldrig något riktigt bra heller om man ser de så.
Mycket text mina inlägg inehåller just nu, men de är mycket känslor kring mig.
Idag ska jag väl inte göra något alls antar jag, kollar på the voice nu och har tagit min medicin och försöker dricka vatten och proteindrinkar. Känner att jag tappat vikt, känns inte bra.
Sen kommer mamma hit och hälsar på och sen när Patrick slutar ska han hämta mig så ska vi åka någonstans och hälsa på någon kanske. Måste göra nåt.
Och en annan sak...
Jag gillar inte tabletter och mediciner, blir bara helt trött och hängig av dom, vill ha tillbaka min enegri, mitt vanliga liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar