vad sysselsätter man sig med egentligen?

Nu kan jag tänka mig hur alla ensama gammla människor som är trötta i kroppen och inte orkar göra så mycket, nu förstår jag hur dom känner sig, inte alla då men ganska många tror jag har de så tyvärr. Inte många i släkten, kanske inga vänner kvar och dom finns har ju säkert inte tid att hälsa på hela tiden.

I alla fall nu förstår jag hur de känns tror jag, att vara rastlös man orkar inte göra något. Ja tänker under dagarna, jag kanske skulle gå och ta mig en dusch, eller jag kanske borde vika lite kläder, kanske diska lite, göra så mycket jag orkar och känner för. Jag sätter mig och läser lite, men bara typ fem minuter, sen blir jag trött på nåt sätt...

Usch för att jämt ha de så här, vi borde ägna mer tid och de ensama och gamla. Så fort jag blivit bättre ska jag hälsa på min farmor mycket mycket mer!!!! Hälsa på alla mycket mer. De lovar jag. Så fort svullnaden gått ner, jag kan äta och inte ser ut som ett monster längre. För de handlar om att ge och ta. Min mamma är i alla fall världens bästa mamma, hon ägnar så mycket tid hon bara kan åt mig just nu, kör mig hit och dit, tvättar, köper grejer jag behöver, handlar och fixar för mig hela tiden. Är så glad att jag har dig mamma! Hon stressar som en dåre för andra. Hon va här en stund förut och båda nästan somna i soffan, när jag såg henne tänkte jag, va trött hon måste vara, ska verkligen visa min uppskattning till henne så fort jag kan sen. Och tack också alla andra som stöttar mig just nu.

Kommer jag bara över min panik som jag får ibland, så är de okej kan man väl säga, långt ifrån bra men ändå okej, kan inte tiden bara gå fort, jag läker snabbt och allt blir som vanligt igen, de är min största önskan just nu!

Puss och Kram på er!