välkommen eller inte?

Minns ni när man var barn och man hälsade på hos en kompis och man lekte på hans rum med lego eller var det var och så ropade plötsligt en mamma: “Nu är det mat!”. Kompisen sprang ner till köket och själv fick man sitta kvar på rummet och vänta. Efter en kvart kom kompisen tillbaka, mätt och belåten och man kunde fortsätta med aktiviteterna. Jag tänker på det nu och finner det egendomligt. Man fick sitta där och stirra på lego och känna doften av spagetti och vänta. Varför blev man inte bjuden till bords? Pågår denna idioti fortfarande i svenska hem?
Taget av Alex Shulmans blogg


Detta satte sig så bra på mig. Jag har alltid haft väldigt svårt för folk som inte är välkomnande i sina hem, som får en att känna sig som en liten 5 årig tönt som sitter i ett hörn i en soffa och inte vågar värken gå på toa eller knappt röra sig..
Åååh va jag alltid har hatat det och gör fortfarande!

Jag minns precis som Shulman, när man va hemma hos kompisar och man fick alltså sitta där i deras rum och vänta tills dom ätit.. Skandal enligt mig! Jag skulle aldrig kunna med eller rättare sagt de skulle aldrig falla mig in att en gäst i mitt hem skulle få sitta i ett annat rum medan "min familj" sitter och äter. Jag blir irriterad som fasen när jag tänker på de. Vilka själviska människor de finns.

Då va de ju inget direkt konstigt, men de va ju fruktansvärt tråkigt att sitta där själv i ens kompis rum, helt själv. Fast jag minns faktiskt nu att jag visst tyckte de va lite konstigt, varför fråga dom aldrig om jag ville ha! För de gjorde alltid min mamma, mina kompisar fick alltid äta hos mig när vi lekte där.

Detta han skrev va så klockrent för mig!
Jag är en väldigt generös person, jag tror på att vara generös och ge! Man får tillbaka så mycket mer och får man inte de så slutar jag ge och sakta sluter kontakten med den personen... Ja förstår om man inte har mycket pengar, men även jag kan vara lusfattig men ändå har jag alltid råd att bjuda mina gäster på en kopp te.
De är faktiskt så självklart för mig att man får en gäst hem, så frågar jag alltid om den vill ha något, dricka? mat? fika? vad som. Och detta är om de är oväntade gäster som kommer, är de då planerat för besök så går jag och handlar något till de, kanske bakar, lagar något eller bara bjuder på lite glass! De är så självklart för mig och min familj har alltid varit väldigt välkommnande mot alla som kom hem till oss.

Alltid när jag va liten och vi bodde i Haga sov mina kompisar över hos mig nästan varje helg och min pappa gav oss var sin peng att handla godis för, lagade pannkakor till frukost och tog med oss till badpalats. Visst självklart kan inte alla föräldrar ha råd med detta, de är ju helt förstårligt och jag vill inte framstå som min familj är så mycket bättre.

Men de är så lite som krävs för att få folk att känna sig välkommnande och bjuda på något! De får en faktiskt att känna sig som en gäst inte som man bara är ivägen De är inte för mycket begärt...