Besviken

Ni har säkert alla kännt känslan, när man känner sig besviken på någon eller något. De kan vara nåt litet, en film som du trodde skulle vara bra, en restaurang som du hört så gott om eller rent av en person eller flera.

Jag känner så just nu, besviken, på att saker alltid måste gå åt ett håll och man försöker vara snäll, föjla pipan, inte vara till besvär, inte säga ifrån bara gilla läget och knipa käft. Men jag är så trött på de!

Varför?

Varför alltid anpassa sig, jag har ett ganska bra tålamord när de gäller att just "knipa käft" jag spottar inte ut spydiga komentarer huks fluks, jag är försynt, lite blyg, jag passar gärna in, inte bara för min skull, för andras skull, vill inte göra situationen jobbig för någon annan. Jag är sjukt snäll, omtänksam minst sagt...

Men nu har jag kommit till den punkten då jag känner mig sviken och jag känner att de börjar sakta men säkert gå över till ilska. Jag blir arg och samtidigt så ledsen när jag blir sviken, jag vill liksom inte vara arg egentligen. Men när man känner den känslan att inte bli tagen på allvar så blir jag arg.

Förlåt att jag pratar i gåtor, jag har bara inte lust att säga just nu vad som gör mig uppröd.


Nu ska jag ringa min älskling och se hur de går för han där ute på vägarna.