Hej kära!

Minuterna går sakta men säkert framåt... Tänk att alltid leva så här isolerad eller bunden.

Min kära mamma har vart här en stund, vi gjorde ett pepparkakshus och hon hjälpte mig och plocka undan lite, blev helt slut bara för de lilla, har inte tagit någon mer tablett idag förutom de jag måste på morgonen, hade tänkt att inte göra de men de kanske är bra ändå så man inte borde gå och har ont ändå.

Tycker bara de är så konstigt att jag är så himla trött och hängning, i och för sig äter jag ju knappt något, men jag dricker ju och proteindrinkar, känns som jag borde få lite energi.


Som sagt, jag längtar och längtar tills detta bara är över!!!! Det är nästan jobbigt hela tiden just nu, sover jag, så sover jag i kanske fem minuter ytligt och vaknar och håller på hela tiden. Men skam den som ger sig, jag klarar det här!

Kan det inte vara över nu?

Usch jag mår inte alls bra, det är så mycket med allt, konstiga val man gör som påverkar. Och det blir ju inte bättre av att jag sitter här helt ensam och deppar, jag får panik!

Jag kan ju inte göra någonting, eftersom ingen hör vad jag säger och jag ser fortfarande inte som vanligt ut. Kan tänka mig att det tar kanske två veckor innan jag ser ut som vanligt. Jag ränkar ner dagarna, varje dag. Det är ju faktiskt snart en vecka sen jag gjorde min operation, på torsdag. Så efter de kanske en vecka till så kan jag börja leva normalt igen. Snälla låt de gå fort.
Vilken jobbigt tid de är just nu! Men de stäker väl en på ett annat sätt tror jag. Allt kan inte vara bra och på topp hela tiden, då blir ju aldrig något riktigt bra heller om man ser de så.

Mycket text mina inlägg inehåller just nu, men de är mycket känslor kring mig.


Idag ska jag väl inte göra något alls antar jag, kollar på the voice nu och har tagit min medicin och försöker dricka vatten och proteindrinkar. Känner att jag tappat vikt, känns inte bra.

Sen kommer mamma hit och hälsar på och sen när Patrick slutar ska han hämta mig så ska vi åka någonstans och hälsa på någon kanske. Måste göra nåt.

Och en annan sak...
Jag gillar inte tabletter och mediciner, blir bara helt trött och hängig av dom, vill ha tillbaka min enegri, mitt vanliga liv.

vad sysselsätter man sig med egentligen?

Nu kan jag tänka mig hur alla ensama gammla människor som är trötta i kroppen och inte orkar göra så mycket, nu förstår jag hur dom känner sig, inte alla då men ganska många tror jag har de så tyvärr. Inte många i släkten, kanske inga vänner kvar och dom finns har ju säkert inte tid att hälsa på hela tiden.

I alla fall nu förstår jag hur de känns tror jag, att vara rastlös man orkar inte göra något. Ja tänker under dagarna, jag kanske skulle gå och ta mig en dusch, eller jag kanske borde vika lite kläder, kanske diska lite, göra så mycket jag orkar och känner för. Jag sätter mig och läser lite, men bara typ fem minuter, sen blir jag trött på nåt sätt...

Usch för att jämt ha de så här, vi borde ägna mer tid och de ensama och gamla. Så fort jag blivit bättre ska jag hälsa på min farmor mycket mycket mer!!!! Hälsa på alla mycket mer. De lovar jag. Så fort svullnaden gått ner, jag kan äta och inte ser ut som ett monster längre. För de handlar om att ge och ta. Min mamma är i alla fall världens bästa mamma, hon ägnar så mycket tid hon bara kan åt mig just nu, kör mig hit och dit, tvättar, köper grejer jag behöver, handlar och fixar för mig hela tiden. Är så glad att jag har dig mamma! Hon stressar som en dåre för andra. Hon va här en stund förut och båda nästan somna i soffan, när jag såg henne tänkte jag, va trött hon måste vara, ska verkligen visa min uppskattning till henne så fort jag kan sen. Och tack också alla andra som stöttar mig just nu.

Kommer jag bara över min panik som jag får ibland, så är de okej kan man väl säga, långt ifrån bra men ändå okej, kan inte tiden bara gå fort, jag läker snabbt och allt blir som vanligt igen, de är min största önskan just nu!

Puss och Kram på er!

ååååh kan de inte bara va över?

Jag vill inte mer nu, är så trött på detta, jag vill bara se normal ut och kunna ta hand om mig själv. Kan ju verken äta eller dricka, känns hopplöst. Va glada om ni aldrig behöver genomgå en sånhär operation.

ligger i soffan

Ligger i soffan som jag gjort typ hela dagen kan man nästan säga, vi kollar på Filip och Fredrik, fast nu kollar vi tydligen på Nitro Circus :)förutom att jag och P sov hos mamma natten till idag, där även min syster och Leia sov, de va myisig, fast jag va så trött.

Vi va även en snabbis på Em möbler och letade efter en filt som va slut tyvärr. De fick jag stå ut med fast jag inte vill visa mig, det är hemskt detta. Jätte jobbigt verkligen. Jag känner mig så osjälvständing.. Vill bara att de ska vara över nu.

Snart ska jag nog gå in och duscha för andra gången idag. Eftersom jag fryser så mycket ibland, känns de som att de är de enda som hjälper.

Förlåt om jag inte är jätte positiv i mina inlägg, men jag mår inte på topp just nu. Går igenom en väldigt jobbig fas efter opn..

PUSS!

Tjoho bloggen!

Vad jag går igenom egnetligen, fattar inte att de va så här illa. Jag ser ut som ett monster.

I torsdags la jag in mig för operation, börade operara mig vid halv nio kanske och operationen tog sju timmar tror jag. Jag grät innan jag somnade och stört lipade när jag vaknade också. Sen sov jag mest till från att jag vaknade upp tills de va fredag och ja flyttades till en annan avdelning som jag inte trivdes så bra på, jag kände mig så ensam och rädd. Har fortfarande dom känslorna lite men de börar bli bättre, de känns skönt att de är över och för varje dag som går nu blir de bättre hoppas jag. Svullnaden har redan gått ner ganska mycket från i fredags. Sakta men säkert blir de nog bra.
De värsta är att jag inte kan äta eller dricka nästan och ag fryser om mina ben nästan hela tiden, jag har ju ingen näring i kroppen och känner redan att jag tappat vikt. Känner mig yr och vimsig.. Inte skönt alls.... NU vill jag bara att svullnaden går ner och ja ska se normal så jag kan gå ut och handla som vanligt och göra allt som vanligt..
Tack för alla kompisar som stöttat mig, det betyder mycket!
Och de känns så bra att vara hemma med min älskling nu, jag har saknat han.

Hi Friends

De har hänt en del de här dagarna, där av mitt dåliga bloggande.

Kan ta de punktvis kanske..

- Vi har flyttat till stan igen, eller "igen" för min del, inte långt från mina gamla hemtrakter Haga, nu bor vi på skanstorget. Längst upp på Haga kan man nästan säga.

-Nu är det bara timmar kvar till min operation, va hos lite olika läkare idag och pratade, så imorgon när jag kommer ska precis allt vara klart och jag ska bara direkt in på operation. JAG ÄR NERVÖS.

-I förrgår hände något helt ofattbart, det är så overkligt så jag har fortfarande inte förstått. Patricks mormor gick bort, hon va helt underbar och så fantastiskt snäll och de va ingen ålder. Jag och Patrick bodde hemma hos henne och hans morfar ett tag förra året. Hon skämde bort oss med mat och rena kläder hela tiden. Så de kanske låter långt bort för mig att de är Patricks mormor, men kände henne ganska väl. Det är så konstigt, konstig känsla. :(


Så just nu pågår de en cirkus i mitt huvud. Händer mycket på en gång så jag vet inte riktigt vad jag ska tänka på. Har sovit dåligt. Nytt hem, allt är rörigt och jag känner att jag inte hinner någonting eftersom jag ska in på op imorgon.

Jag tänker i alla fall på Patrick och hans familj och släkt som har de jobbigt just nu och de kommer inte bli en jul lik dom andra utan Mona, tänker på dig!